Är i gång igen. En serie nörd som jag är så har jag dragit på mig ännu en serie. Denna gång är det Dexter. Sjukt bra och undehållande. Perfekt för en tråkig kväll eller en hel natt om det ska vara så.

Spana i iallafall första avsnittet ni kommer vilja ge den en chans.

Nu är det helt klart dags att göra sig redo för sommaren. Så nästa gång pengarna rullar in så kommer det gå oavkortat till kläder och skor, skor, skor. Så jag skulle ge er som också är lika sugna på att sommar shoppa som jag är att kolla in:

Topshop - kärlek
Bikbok - alla deras kläder för vår/sommar 2010 är så läckra.
Cubus - är inget stort fan av den butiken egentligen men den har skrällat till det och utbudet är stort.
H&M - som vanlig vem hittar inte  kläder där.
Chicy.se - Snyggt snyggt

Lite tips från mig med realistiska priser.


/s

"Nu har jag en pojkvän. Inte har jag roligare för det. Att ligga här i hans sunkiga badrum. Det föder en mängd negativa tankar. Jag skulle vilja drista mig till att säja att hela fenomenet med pojkvänner är ganska överskattat. För att inte tala om badkarssex. Överskattat är bara förnamnet. /.../ Ja, jag är jävligt otillfredsställd och det är ett begär mycket större än vad som kan släckas av två fingrar i framstjärten. Förlåt, fittan."

Läste oken efter ett boktips från min syster och måste erkänna att det var en fruktansvärt kul bok. Man häger med i svängarna med humor. Öppna pärmen och se framemot några extremt trevliga timmar framöver.




"Mom, I went to the store. See inside the fridge. I watered the plants. I cleaned out Peter's cage. I tidied the sitting room. And the kitchen. And I did the washing up. I'm going to bed. Your live-in servant, Claire. "Life on the Refrigerator Door" is told exclusively through notes exchanged by Claire and her mother, Elizabeth, during the course of a life-altering year. Their story builds to an emotional crescendo when Elizabeth is diagnosed with breast cancer. Stunningly sad but ultimately uplifting, this is a clever, moving, and original portrait of the relationship between a daughter and mother. It is about how we live our lives constantly rushing, and never making time for those we love. It is also an elegy to how much can be said in so few words, if only we made the time to say them."


Boken är på engelska, men det är en sådan simpel engelska att den är sjukt lätt att först. Jag blev faktikst påtvingad den här boken för vi skulle läsa den på engelska i skolan. Men när jag väl hade börjat så gick det lätt. Så en timme senare låg jag med tårar i ögonen och med en utläst bok. Den är skriven med myckt korta kapitel och har en viss charm över sig.

I en skoluppgift som jag fick för några veckor sedan i svenska, så skulle vi läsa en deckar. Jag gav ifrån mig en tung suck och tänkte att det kommer bli svårt. Jag kan erkänna att jag verkligen inte är ett stort fan av deckare. Tycker att det är samma sak hela tiden. Men iallafall så pratades det om den här boken och jag tänkte att jag får ge det ett försök.



Men hör och häpna, att jag fastnade stenhårt för boken. Den var så sjukt bra och det blev många långa nätter. Slutet var gastkramande och man kunde verkligen inte lägga ifrån sig boken dom sista 200 sidorna.

"I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.
Men sonen överlever, svårt skadad, och när kriminalkommissarie Joona Linna förstår att det finns ännu en familjemedlem kvar i livet, en syster, inser han vikten av att hitta henne innan mördaren gör det.
Sonen svävar in och ut ur medvetslöshet, och för att kunna skynda på förhörsprocessen tar Joona Linna kontakt med läkaren Erik Maria Bark och övertalar honom att hypnotisera pojken för att få en bild av händelseförloppet.
Därmed bryter Erik Maria Bark sitt gamla löfte att aldrig mer hypnotisera och en skrämmande kedja av händelser tar obevekligt sin början." sådär skriver CDON om handlingen av boken.

Jag tycker verkligen att ni borde ge boken en chans.

Efter ett tips tidigare i förmiddags av Malin. Så tog jag mig tiden att kolla in filmen Orphan. Det ända ordet som kommer upp i huvudet är sjuk, HELT SJUKT! Kollar man efter effekter så är den inte alls något läskigt. Men psykiskt så kan det nog vara en av dom värsta filmer jag sett. Den var fruktansvärt medryckande, det var många tillfällen som man satt och skrev "NEJ, gå inte dit", "Men vad fan tänd lampan" och "vänd, vänd, VÄND"
Så sitter ni hemma en lördagkväll och inte har något särskilt för ett ta er tid att kolla på denna film, och säg gärna vad ni tycker om den?

Filmtipsest tycker:
"Orphan är en film som jag anser att de flesta kan se. Den är störande, har lagom tempo, bra längd, en twist som överraskar och en helhet som låter tittaren stänga av teven med ett leende på läpparna, i alla fall mig. Jag klassar detta som en av de bästa filmerna under år 2009"