leva
*
När jag blir stor
ska jag skaffa
mig ett liv.
Men nu vid
sjutton
års ålder
ska jag leva.
Inte sitta fast med
säkerhetsbälte
utan ibland
hänga lite utanför
kanten.
Jag ska göra
saker som jag
vet att jag kan
men inte får.
Jag ska leva.
*
fuck it
Varit en sådan där sjukt bra dag när inget kan stoppa en, inte en promenad med osminkat ansikte eller vänner som man så för så länge sedan har glömt och står och knackar på sin dörr. När självförtroendet är på topp och inget i hela världen kan krossa en. Man vet att man inte får och kan göra precis vad som helst. Med cigaretter i munnen. När inte regn kan stoppa en. SÅHÄR VILL JAG LEVA VARJE DAG, MED CAPS NERA OCH SKRIKA UT MINA ORD.
FUCK IT, I SOM HAPPY
stonem
Vädret idag är inte lika läckert,hett,ballt men ingen kan dra ner mig nu. För jag kan inte sluta dansa längre.
/s
waterproof
Helen Korpak
Mycket som rör sig runt om kring mig nu.
Kanske är det min chans att visa vad jag tycker.
Emma Therkelson
myself
Så kommer man till ett sådant tillfälle när man skriver fast man vet att orden man kan inte kommer att räcka till för att beskriva en känsla. Att veta att man har någon som inte lämnar en fast man kan vara hur tråkig som helst. Veta att den står ut med sina flumm utbrott och inte tar en minut seröst. Att kunna vara helt tyst i långa stunder utan att det känns konstigt. Nu matar jag bara på med massa ord som inte alls har med något att göra. Men det jag försöker att få farm är att Du, Emma är en av dom mest speciella personerna jag har träffat. Den personen som gör mig fruktansvärt lycklig. Om inte det du och jag har är äkta vänskap, så tror jag inte att det finns.
För att det jag känner när jag är med dig - det måste vara vänskap.
avlägsna drömmar
Jag drömde om dig i natt.
Jag var på väg på en gammal cykel, vinglade runt på vägen i ett härligt sommarväder.
Plötsligt stod jag utanför din dörr och innan jag ens hunnit tänka igenom allt. Hade jag fingrat på klockan.
Dörren slogs upp och du stod där i trappan som om du väntat på mig. In virad i en ljusblå handduk.
Men med en stor besvikelse i ögonen, avfärdade mig tvärt.
Jag trodde att jag skulle klara mig fint utan dig. Men det har blivit lite svårare att få fram andetagen,
